https://www.dn.se/kultur/lotta-olsson-har-ar-arets-trettio-basta-deckare
24:e plats på en topplista kan verka som en blygsam prestation för den bästsäljande
deckardrottningen. Men än mera märkligt är kanske att hon bara åstadkommit den
3:e bästa deckaren av en kvinnlig författare, knuten till Piratförlaget, detta år. Allt
enligt DN:s Lotta Olsson.
Så hur kan det ha blivit så här ? Och är det överhuvud taget något som berör LIZA
MARKLUND det allra lilla minsta ?
En intressant sak i sammanhanget kan ju vara att den av böckerna, som når högst på
DN.s lista av Piratförlagets verk. har titeln "Klänning för korta kvinnor" och givetvis är
denna inte helt obegåvade titel en som LIZA MARKLUND, med sin resliga gestalt alls
icke skulle kunna använda sig av. Kan det handla om en medveten blinkning eller är
ironi ett okänt begrepp för förlagets marknadsförare ?
24. Liza Marklund – ”Kallmyren”
Piratförlaget, 369 s
En ung mamma försvann en dag när hon skulle plocka hjortron. Den fyra månader gamla dottern återfanns, men Helena Stormberg gick upp i rök. Hennes man, polisen Wiking Stormberg, uppfostrade båda barnen ensam. Trettio år senare kommer ett brev till sonen, undertecknat på samma sätt som Helena brukade göra. Lever hon? Eller är det någon som utger sig för att vara Helena? En sinnrik intrig med många överraskningar, och Liza Marklund är en lysande berättare.
5. Kristina Appelqvist – ”Klänning för korta kvinnor”
Piratförlaget, 406 s
Sanslöst rolig och helt oblodig deckare om Nina Storm, kommunikationschef på en statlig myndighet i Stockholm. Hon får ärva en gammal prästgård i lilla Mjöbäck efter sin moster och hittar en låda sedlar i huset. Det är början på en fartfylld berättelse med åtskilliga överraskningar, där sedlarna flyttas hit och dit och plötsligt råkar hamna i myndighetens byråkratiska klor. Samtidssatir i samma hejdlösa anda som Tomas Arvidssons ”Enkelstöten” från 1976.
17. Louise Candlish – ”Inkräktarna”
Övers. Maria Store, Piratförlaget, 347 s
Tydligt allegorisk, men skrämmande effektfull deckare där en välbeställd villagata i en Londonförort förändras när ett nytt par flyttar in. Darren och Jodie anpassar sig inte det allra minsta till den inarbetade gemenskapen, utan vill fortsätta leva som de brukar. Det är klart att det leder till konflikter. Inte bara med Darren och Jodie, utan också mellan de andra familjerna, som visar sig ha helt olika inställning till hur man hanterar det som stör.
