Liza Marklunds turne genom både Sverige och Europa tog henne bl a till Danmark
nyligen och via Facebooksidan hos hennes danska förlag chattade hon häromdagen
med sina läsare. En av dem undrade huruvida hon kunde tänka sig att skriva annat
än deckare framöver och svaret blev :
"Och jag har ju faktiskt skrivit annat än krim redan - två dokumentära romaner om
en förföljd kvinna, en faktabok om jämställdhet (Det finns en särskilt plats i helvetet
för kvinnor som inte hjälper varandra) och en antologi med journalistiska texter (Nya
röster sjunger samma sånger)."
Vad kan man då tillägga ? Jo, förstås att "Gömda" och "Asyl" marknadsfördes som
SANNA, men att frilansjournalisten Monica Antonsson avslöjade dem som rena rama
rövarhistorier och att förlaget så småningom tvingades backa om innehållet och att
bibliotekstjänst klassificerade om böckerna till fiction. Och antologin med bl a många
krönikor från hennes tid som skribent åt Expressen innehöll INTE den synnerligen
lögnaktiga krönika som anmäldes till PO (273/08) och PON (112/2008), dock utan
resultat. Det handlade om en krönika där LIZA Marklund frossade i fekalier, allt
i det goda syftet att återgälda en tjänst åt en av Sveriges mest obegåvade och även
okänsliga personer, nämligen hennes polisvän Matilda Galaoul Johansson utan vilken
"Livstid" kanske aldrig kommit till. Krönikan var ungefär lika sann som böckerna om
Mia, men avslöjades aldrig offentligt på samma sätt. "LIZA MARKLUND hånar
brottsoffer" hade varit en bättre rubrik än den som Expressens rubriksättare fick till.
Och den s k stalkning som figurerade flitigt i den inledande marknadsföringen av den
nya boken har ingen egentligen någonsin sett till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar