Anna Serner
Tidningsutgivarnas VD om medier, makt och människor
Häxjakten på Liza Marklund
14012009
Idag var jag med i en mediemaktsdebatt arrangerad av tidskriften Neo. Temat var Liza Marklunds bok ”Gömda – en sann historia” (snart omdöpt till ”Gömda – baserad på en sann historia”) som blivit sågad av Monica Antonsson. Ja , ni har säkert alla följt den nya bloggbävningen som gjorde att de etablerade medierna börjat granska både Marklund och frågan om bristen på bevakningen av hennes bok.
Debatten blev intressant, men också sökande efter sanningen. Som om det går att finna en enda objektiv sanning. Ett tag blev det väldigt mycket en intern debatt mellan TV4 journalister, om beslutet att inte sända ett inslag om sonen Michael var rätt eller fel. Det blev också en häxjakt på Liza Marklund som gav mig lite dålig smak i munnen.
Att Liza Marklund kan fatta beslutet att inte delta i en debatt som hon själv initierade genom att skriva boken inte bara fegt, det underminerar hela hennes trovärdighet. Hur ska hon någonsin mer kunna föra frågan om våld mot kvinnor – som hon på Newsmill menar är syftet med boken? Det ger också en obalans som blir provocerande. På seminariet idag var det bara Marklund som fick stå ansvarig för att media i sin utövning ibland faktiskt lämnar offer kvar som inte får sin röst hörd. Vi vet alla att hon inte är ensam som journalist att hänga ut en historia där alla inte fått säga sitt.
Och för mig är det här den verkliga utmaningen ligger för journalister inom traditionell media. Här har man i alla år haft rätten till sanningen, till vinkeln och vem som får komma till tals. Men alla accepterar inte det längre. Englas mamma var en som började blogga för att få ge sin oredigerade bild. Monica Antonsson har gjort samma sak. För att hennes bok inte skulle tystas ned valde hon att blogga, vilket har skapat en bloggbävning i klass med FRA.
Så idag fick medierna stå till svars för varför de inte granskat historien om Gömda bättre. De fick svara på varför de som ansåg att Marklund ljugit har blivit tystade i 13 år. Precis som politikerna fick stå till svars i FRA-frågan.
Fler bloggbävningar lär komma. Källkritik och lyhördhet kommer bli en nödvändighet för den som vill vara trovärdig.
Anna Serner
Debatten blev intressant, men också sökande efter sanningen. Som om det går att finna en enda objektiv sanning. Ett tag blev det väldigt mycket en intern debatt mellan TV4 journalister, om beslutet att inte sända ett inslag om sonen Michael var rätt eller fel. Det blev också en häxjakt på Liza Marklund som gav mig lite dålig smak i munnen.
Att Liza Marklund kan fatta beslutet att inte delta i en debatt som hon själv initierade genom att skriva boken inte bara fegt, det underminerar hela hennes trovärdighet. Hur ska hon någonsin mer kunna föra frågan om våld mot kvinnor – som hon på Newsmill menar är syftet med boken? Det ger också en obalans som blir provocerande. På seminariet idag var det bara Marklund som fick stå ansvarig för att media i sin utövning ibland faktiskt lämnar offer kvar som inte får sin röst hörd. Vi vet alla att hon inte är ensam som journalist att hänga ut en historia där alla inte fått säga sitt.
Och för mig är det här den verkliga utmaningen ligger för journalister inom traditionell media. Här har man i alla år haft rätten till sanningen, till vinkeln och vem som får komma till tals. Men alla accepterar inte det längre. Englas mamma var en som började blogga för att få ge sin oredigerade bild. Monica Antonsson har gjort samma sak. För att hennes bok inte skulle tystas ned valde hon att blogga, vilket har skapat en bloggbävning i klass med FRA.
Så idag fick medierna stå till svars för varför de inte granskat historien om Gömda bättre. De fick svara på varför de som ansåg att Marklund ljugit har blivit tystade i 13 år. Precis som politikerna fick stå till svars i FRA-frågan.
Fler bloggbävningar lär komma. Källkritik och lyhördhet kommer bli en nödvändighet för den som vill vara trovärdig.
Anna Serner
Ja, konstig smak i munnen kanske var fel uttryck. Men jag tror du missförstod? Det var inte Marklund som gav mig dålig smak i munnen utan häxjakten på henne. Kanske fel uttryck ändå.
Däremot förstår inte jag vad du menar. Vad är din poäng? At debatten är ointressant? Att jag inte skulle våga stå för vad jag har gjort? Att man inte ska begära att någon ska våga stå för vad man har gjort?
Jag håller inte med. Debatten är intressant, för dem som är intresserade. Jag duckar inte för debatter jag startat och försöker att överhuvudtaget inte ducka. Och jag tycker man kan begära det av både mig och andra att åtminstone just försöka. Att som Liza Marklund välja att bara ge ensidiga inlägg i debatten, som idag i DN, är fegt. Hon tackar nej till alla debatter där hon skulle få möta argumenten direkt.
Däremot förstår inte jag vad du menar. Vad är din poäng? At debatten är ointressant? Att jag inte skulle våga stå för vad jag har gjort? Att man inte ska begära att någon ska våga stå för vad man har gjort?
Jag håller inte med. Debatten är intressant, för dem som är intresserade. Jag duckar inte för debatter jag startat och försöker att överhuvudtaget inte ducka. Och jag tycker man kan begära det av både mig och andra att åtminstone just försöka. Att som Liza Marklund välja att bara ge ensidiga inlägg i debatten, som idag i DN, är fegt. Hon tackar nej till alla debatter där hon skulle få möta argumenten direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar