http://www.svd.se/fint-berattat-i-sommar-med-liza-marklund
http://www.aftonbladet.se/sommar/article21068937.ab
http://www.expressen.se/noje/maria-brander/brander-marklunds-prat-varker-i-hjartat/
http://www.expressen.se/noje/gw-slar-tillbaka-mot-marklund-har-fel/
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article21073748.ab
Åtskilligt har skrivits om det oerhört emotsedda Sommarprogrammet, Liza Marklunds
sista offentliga framträdande på ett bra tag. "They never come back" sägs det om gamla
boxningsmästare men i det här fallet skall vi nog inte vara alltför säkra.
Hur som helst, gissa vem som fick sig en släng av sleven : "En dåre har blivit dömd till
utökat besöksförbud". Och sedan en lång harang om hennes yngsta, snarlika dotter och
hur hårt denna blivit trakasserad (av samma dåre). Däremot ingenting om den kommande
rättegången där datum ännu icke bestämts eftersom LIZA MARKLUND skall studera
spanska och var gör man det bäst om inte i Spanien ? Hon reser således inte hem till
Sverige utan synnerligen goda skäl (läs : på förhand garanterat fällande dom).
Men man kan fråga sig om det inte är så att det i Sverige, av åklagaren vid Södertörns
tingsrätt, Daniel Insulander, känd från dokusåpan Robinson, i praktiken införts ett förbud
att på allmän plats i Sverige bära en Tshirt med ett budskap som kan uppfattas som kritik
mot Liza Marklund. Ty det är ju detta som tagit den stackars snarlika dottern så hårt att
hon vid ett tillfälle var tvungen att, i sällskap av pojkvän med fånigt utseende, gå fram och
på riktigt nära håll fotografera den s k dåren. Man kan fråga sig var någonstans i det
Marklundska hemmet (det finns i och för sig åtskilliga sådana) dyrgriparna förvaras.
Är det på en hedersplats bland de övriga trofeerna eller har man helt sonika fäst dessa
rariteter under toalettlocket enligt mottot om var skit hör hemma ?
De tre programrecensionerna överst i inlägget är alla skrivna utav yngre kvinnor
och kanske är det så att åtskilliga sådana fortfarande ser LIZA MARKLUND som
en hjälte och en förebild, en kvinna som gör vad hon vill när hon vill. Problemet
är väl att den där bilden inte är så speciellt sann. Liza Marklund har åtskilliga
gånger, såväl före som efter Anna Lindhs död och äldsta dotterns cancer, tagit sig
rätten att verbalt avrätta människor i sina skriverier, allt för att sedan negligera
de skador hon fullt medvetet orsakat människor. Och det handlar alltså inte bara
om kvinnor, även om hon oftast skrivit till stöd för sådana. Liza Marklund skall nog
framför allt ses som en maktspelare, en person som via bekantskaperna med Anna
Lindh och Mona Sahlin tog sig så nära toppen man kan göra utan att gå den vanliga
vägen via ett parti. Att Mona Sahlin skulle ha utsett henne till en ministerpost har
påståtts av välunderrättade källor ett antal gånger. Däremot vet vi inte hur Anna Lindh
skulle ha gjort i samma situation. Kanske hade hennes omdöme varit en smula bättre
i just det specifika fallet.
Liza Marklunds musikval har med viss rätta kritiserats. Själv kan jag tycka att det
framstår som en smula märkligt med en kvinna på snart 53 år som väljer att spela
musik med riktigt grabbiga band som Offspring och Limp Bizkit. Men det saknades
faktiskt en melodi, nämligen "My way", företrädesvis framförd av Sinatra. Är det
inte precis så som LIZA MARKLUND vill att vi skall se henne ? Hon vill för allt
i världen inte framstå som ett offer utan hon vill vara stor, stark och oövervinnelig.
Att detta tillstånd allt som oftast uppnås via inflytelserika kontakter är förstås en
helt annan sak och här tycks det som om hon på fullt allvar vill odla en myt om att
hon inte ingår i några s k nätverk ! Pinsamt är bara förnamnet !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar